2017-01-19
Landsförbundet svenska samer (LSS) grundades på 1970-talet och är en samisk riksorganisation som särskilt arbetar för att återta rättigheter, stärka Sametinget, revitalisera samiskan och genom information och kunskap om den egna historien synliggöra samerna som ett folk och urfolk i majoritetssamhället.
LSS vill ha en nordisk samekonvention som skyddar oss samer, vårt folk, vår mark, vår kultur, vår rätt till självbestämmande, våra näringar och våra folkvalda organ. Vi vill se en konvention som enar oss samer över kolonialmakternas gränser och som ger oss ett gemensamt skydd som ett folk oavsett vart vi är bosatta, vilket språk vi talar och hur vi lever och verkar.
Under 30 år har den nordiska samekonventionen processats runt i olika utredningar, analyser och slutligen förhandlingar. Den samiska representationen har varit central under hela denna tid, vi samer har funnits med under var och ett av de steg som tagits fram till idag.
Motståndet mot och rädslan för en nordisk samekonvention har under hela processen grott hos organisationer som har en tydlig agenda att vara emot all förändring och all utveckling för oss samer och våra rättigheter. Protesterna har varit ömsom högljudda, ömsom lågmälda men målet har hela tiden varit att konventionen inte ska bli verklighet.
LSS ser nu med bestörtning att ett flertal riksorganisationer i Sverige, likväl som Samerådet, framför åsikter som innebär att konventionen ska slängas i papperskorgen.
Vi samer är inga vinnare om så sker. Istället spelar vi de samiska rättigheternas största motståndare, LRF, Jägareförbundet och skogsägarorganisationerna rakt i händerna.
Det har tagit 30 år att komma fram till den konventionstext som ligger på bordet. Ingenting talar för att en ny process skulle ta kortare tid. Med dagens bruna vind som blåser över Europa och Norden kan vi istället ställa in oss på en framtid att motståndet mot en nordisk samekonvention och en ratificering av ILO 169 växer sig allt större.
LSS instämmer i att konventionen långt ifrån är perfekt. Vi hade önskat oss skarpare skrivningar om självbestämmande och en högre nivå på skydd av vår mark. Vi hade velat ha en konvention fullständigt i urfolksdeklarationens anda och med ILO 169:s status och skarpa skrivningar.
Nordisk samekonvention är trots detta den enda möjlighet som finns i sikte att äntligen stadfästa rättigheter och statens skyldigheter på en nordisk nivå. Den ger oss samer en tydlig plattform utifrån vilken vi tryggt kan fortsätta arbeta för våra rättigheter. En sådan saknas i svenska Sápmi dag. Nordisk samekonvention kommer samtidigt aldrig att kunna underminera något av de andra konventioner som kolonialstaterna har undertecknad. Den kommer istället att komplettera de åtaganden som staterna redan har via nationell lagstiftning. Vårt skydd blir alltså bara bättre, aldrig sämre! Även för samebyarna. Vi konstaterar också att Nordiska Samekonventionen är ingen deklaration utan det är en konvention, den är till skillnad från en deklaration bindande för de stater som ratificerar den. Den får således en betydligt starkare status än vad urfolksdeklarationen någonsin kan få.
Vi ber Sametingets ledamöter, och den samiska allmänheten, att betänka detta i den fortsatta debatten och processen av den nordiska samekonventionen.
Helena Dådring, ordförande
